Dagens Nyheter – 4 maj 1869, sida 1

v 204 dentpröfningar, nyttiga dop i lifvets gyttjepöl! Vi förlåta hellre mördaren, som i sinnets uppbrusning eller berusad af starka drycker, ger ett banesår, än dessa kalla, lugna giftblandare, som, då de döda kroppens spänstighet och kraft såsom själens tjenare, låta sina arma offer begå excesser, om hvilka de den följande dagen knappast ha någon aning. Men om dessa studentlifvets pestbölder, dessa usla minörer, som undergräfva ynglingens oskuld, kraft och framtida väl, rycka söner från föräldrars bröst och nyttiga medJemmar från samhället, om de kunna känna några samvetsagg, om de någongång nyktra somna på sin bädd, hvilka bilder, ohyggliga bilder måste icke omsväfva dem! Vi erinra oss med fasa en händelse, som just för sin vederstygglighet i egentlig mening ej kan tillhöra skönlitteraturen, men som inträffade i Upsala vid den period, vi låta våra stjernbröder derstädes uppträda, och hvilken händelse i dimmiga drag torde få insmyga sig såsom karakterisk för den situation, vi måla med diktens pensel. En ung, vacker, serdeles rikt begåfvad student, vid nyss fyllda tjugo år, ett mönster för flit, redbarhet och sedlighet, sina föräldrars enda son och framtidshopp, hade, lockad af någon Sonderling, en afton blifvit rusig. Rusets verkan, alltid vida våldsam