SS MUR tydligen skönja tangenternas våglika rörelser. Monsieur Liszt sjelf exeqverade sina nummer med ett beundransvärdt allvar, som ingenting tycktes kunna rubba, inte ens då han under ett furioso, med det långa svarta håret i vild oordning, snurrade omkring på stolen, och med sina konstgjorde bens konstgjorda fötter begagnade tangenterna som pedal. Vid denna storartadt musikaliska manöver måste dock en af hans fötter ha opererat för mycket eftertryckligt, ty under det på fortissimot omedelbart följande pianissimot uppkom ett missljud af den betänkliga art att de närstående åhörarinnorna funno för godt att aflägsna sig, och samtliga tangenterna uppgåfvo ett skallande skratt, medan de sans facon lemnade all mekanisk disciplin å sido och reste sig upp i pittoreska grupper. Med denna instrumentala revolution och opposition mot sin herre och mästare blef konserten afbruten midt i sin glanspunkt och den olycklige tongifvaren omringades under applåder af sina kamrater. Men inom kort samlades både konsertgifvare och åhörare bland östvestgöthar kring de vinkande bålarne, och vår sextett, som med ungdomens hela fröjd, njutit af de burleska uppträdena, drog sig parvis och arm i arm undan inåt skogsbrynet. Snart upptäckte man en skuggrik plats