pensera litet på oss veteraner. När vi voro nykomlingar låg man jemnt efter oss. Inte sannt Fingal, min gosse? — Minns du hur kontraktsprosten MaurEns gula långschalar lindades kring bålar och buteljer, när vi gjorde vår debut. 9Studentlifvet får lof att hållas i circulationsbruk och den enda ränta vi ha på våra i dessa åkrar nedlagda kapitaler få vi ta ut in natura hos våra pojkvaskar. . Men pojkvaskarne : derinne blefvo allt gladare och lifligare, tal höllos och skålar druckos. Veteranerna utanför försökte fåfängt att uppsnappa några ord, ty, liksom rädda för lyssnare, talade man derinane så lågmäldt, att ingen utom kretsen kunde förnimma annat än ett sorl af ord. Men vid hurraropen tog man deremot sin skada igen, så att fönsterrutorna klirrade. Det tycktes vara en tropp af kraftiga unga män med friska lungor. De der ha ännu en helportion lif qvar i kroppen! — sade Maur6n till sin bordskamrat. Stackars pojkart — ömkade Sonderling — Hvad de få slita, innan de se hyggliga ut som vi. — Det stygga löjet dansade på nytt kring munnen. Men på slätten utanför Eklundshkof blef på en gång ett ovanligt lif, som antydde att något utomordentligt var på väg att