Dagens Nyheter – 3 maj 1869, sida 1

Det godsinta och borgerliga danska folket har så länge lefvat under en despotisk — mer eller mindre patriarkalisk — styrelse, att det ännu icke hunnit riktigt växa ur vördnaden och kärleken för konungamakten. Det har ett särskildt skäl att se med en viss förkärlek den nuvarande regentfamiljen; denna familj är nemligen lika så jevn, borgerlig, sparsam och påen som någon dansk familj. Den är i sitt enskilda förhållande genoradansk. Och så nar den haft en högst ovanlig framgång, och sådant gör ett starkt iatryck på danskar liksom på andra menriskor. Så att på det hela är danska konungahuset väl omtyckt i sitt land, och på kungens födelsedag saluteras ej blott med officielt krut, utan en del personer sätta ut flaggor genom fönstren, och andra draga på sig borgsrgardets uniform och marschera ut och skyldra för kungen. Det öfverensstämmer med denna konungska anda, som letfver qvar hoz3 massan, fastän — det torde vara rättare att säga derför — att denna eger alla de friheter, som vi ännu sucka efter (frihet från statskyrka, frihet från census), att på flera ställen i landet bidrag samlas till gåfvor åt prinsessan Lovisa. Man täflar med hvarandra att väcka förslag härom; dena ena staden eller provinsen vill icke stå efter den andra; alla vilja komma i bladen såsom rätt artiga mot den väntade, älskvärda krooprinsessan. Sednast ha några fruntimmer på Jutland satt sig i sinnet, att prinsessan skall hafra en god dansk bibel (den danska bibeln anses troligen mera egnad att saliggöra prinsessan än den svenska). Denna bibel skall bli riktigt präktigt utstyrd; ingen kristlig ödmjukhet; det skall blifva en erkebiskop bland biblar; han skall kosta minst 600 rdr svenskt. Inbjudning att lemna bidrag skall utfärdas till alla städer och socknar på Jutland och till Alla, jntska qvinnor; men inga andra änsådana Tå lemna bidrag; dock fordras ej att prestbetyg företes när bidraget lemnas; man litar på att ingen skall oskära det reat nationella, det exklusivt jutländska i gåfvan. Dock må Köpenhamnskt mynt gifvas, men icke af någon mer än 16 skilling. Våra goda grannar danskarne äro så förmögna, att det icke är kännbart för dem att gifva till och med mycket stora brudgåfvor. Annat slag med 0s3 fattiga svenskar. öda Tr MER PR AS VÄRD RET RR ES NE SE Dot PE vn nb Ae a oe