nar, starkt bygd, ett bleklagdt-ansigte, mörkt hår — den krans kring hjessan,som fanns qvar — och ett svart yfvigt skägg. Under glasögonen kunde man skönja ett par ögon, som varit vackra, men hvilkas glans för alltid slocknat under den dimma; som föds af nattvak och orgier. Den fina, välbildade munnen drogs emellanåt till: ett satiriskt. leende och några veck på sidan om dem kommo och försvunno lika snabbt som vindkårerna på en källas spegel. Det låg något skiftande, något opålitligt i detta ständiga spel kring läpparne, som öfverkorsade det angenäma intrycket af mannens behagliga ansigte och hans välljudande stämma. Hör du Sonderling — hviskade Maurån till sin kamrat — detmåste vara ett kotteri af parvingar derinne, studenter från i går, som göra sig en glad dag. Sonderling slets med en seg bit kalfstek, i det han svarade: Om de inte ha stort bättre mat än vi, så ha de :säkert bättre dricksvaror. Anamma det, champisl-— Bruno måste nödvändigt briljera med sin rikliga handkassa, och hade derföre itvert emot allas och isynnerhet Birgers :prote: ster, dagen till ära tagit in champagne. Hör du Sonderling — återtog MaurEr och lät sina ögon spela — Om man skuk : lägga an på dem? G Topp! — svarade:Sonderling, Tin AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 37.