Dagens Nyheter – 30 april 1869, sida 2

e 230 NV ec Ja, det må vara herrns ensak. Men herrn satt till venster vid bordet; Rigtigt. Ja, sir herrn att jag har reda på mig. Då heter herrn Sundler och fick laudatur. Jag heter Sigurdsson och fick improbatur. Herre! Kom inte och påstå, att inte ljag vet hvad jag gör. Så mycket värre då, ty man lönar väl inte vanligtvis och rimligtvis en lycklig examen med ett betyg, som förstör verkan af alla de andra. Herrn talar ur en hög ton. Den, som uttalar en sanning, behöfver aldrig hviska. Adjunkten mönstrade Birger ännu en gång från topp till tå. Aha! är herrn af den ullen? Jag anhåller nu ödmjukeligen, att herr adjunkten rättar det misstag, som blifvit begånget, så att jag med glädje må kunna tillskrifva min mor om utgången af examen. Heter herrn då verkligen inte Sundler! Jag lefde i den tron hela tiden. — Adjunkten smålog. Ja, det var ingen rätt tro. — Adjunkten blef allvarsam. Nå ja, det der är. ett lappri alltihop, en namnförblandning är lätt förlåtlig för den som, som — Ser herrn, betyget kan inte. ändras, protokollet är justeradt och vi kunna