Dagens Nyheter – 30 april 1869, sida 1

de inte kunde njuta af sin egen fröjd, då Birger blifvit så orättvist beröfvad sin. Man beslöt att genast och i massa begifva sig till adjunkten X. för att fordra räkenskap af honom. Men teologen var bortbjuden till middag och qväll och kunde icke säkert träffas förrän påföljande morgon. Det var således långa timmar af oro för Birger, ty inte kunde han, den ende kuggade, deltaga i de andras munterhet. Bandet fick roa sig utan sin chef så godt det kunde, men bandet helsade på om qvällen hos Birger och Erik och glammade med dem långt frem på natten. Birger hade ämnat genast tillskrifva sin mor om examens utgång, men han ville inte nu onödigt bedröfva henne, utan afbidade morgondagen. Och morgondagen kom. Birger iklädde sig ånyo sin högtidsrustning och begaf sig af till adjunkten. Hvad är min herres ärende? — sporde den lärde, der han, iklädd en illa åtgången nattrock, låg framstupa öfver nåra folianter i sin stora skionsoffa. Jag söker endast upplysning och rättvisa -— svarade Birger, kort och lugnt, men höfligt. Teologen vände sig förvånad om. Det lakoniska svaret manade honom till uppmärksamhet. Det är minnsan inte små saker, det. AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN, 30.