Dagens Nyheter – 29 april 1869, sida 2

för allas ve och väl. Inte underligt, att han tänkte på dem och inte underligt att de blott tänkte på sig sjelfva. Det vore då högst besynnerligt — nej, nej, det är inte möjligt annat — tänkte Birger så högt, att han uttalade sina tankar. Men Erik Hallin märkte att Birger började blekna, under det han fanderade, och utan att sjelf vidare fundera på saken, störtade han modig af sin seger, tillbaka in i examensrummet, steg dristigt fram till en protokollsförare, som just höll på att sammanvika ett papper och framförde sitt ärende. Sigurdsson, Holmiensis! — svarade den tillfrågade torrt, i det han öppnade på protokollet — Improberad! Improberad! — utropade Erik Hallin och fattade i bordshörnet för att hålla sig uppe — Improberad! men i hvilket ämne? I theologien. — Och protokollsföraren stoppade lugnt sitt papper på sig, hvarefter han följde dagens domhafvande ut i närmsta rum. Vaktmästaren igenlåste dörren efter de utgående och frågade Erik: Amnar herrn stanna här länge, så får jag be om lite väntpengar. Han smålog ironiskt åt sitt eget skämt. Vaktmästare och cursorer i Upsala skämta gerna, isynnerhet med nykomlingarne till lärdomsstaden. Men medan vaktmästaren afstädade det stora bordet, hörde Erik från det stängda