Dagens Nyheter – 29 april 1869, sida 1

rummet innanför den stora salen en liflig ordvexling mellan examinatorerna, men starkast var adjunkten X. stämma: Han må ha femti laudatur, så ger jag ändå mitt improbatur! En sådan oförskämdhet att inte kunna besvara en enda fråga, och att våga ringakta just mitt lärdomsämne till denna grad! Erik Hallin hörde ingenting mera, ty de disputerande aflägsnade sig en annan väg. Men med tunga steg gick han ut til kamraterna. Studentkandidaterna fingo vid denna tid icke förrän följande dag och efter protokollsjusteringen kunskap om sina betyg i detalj. Det fick vara nog för deras äregirighet att veta, om de gått lyckligt genom eldprofvet eller ej. Ett enda improbatur Var likväl tillräckligt för en kuggning, och detta olycksord annullerade således för tillfället effekten af alla de öfriga betygen. Birger mottog underrättelsen med mera lugn än man kunde vänta, han fann af Eriks rapport om dispyten mellan examinatorerna, att något misstag måste vara begånget, och kände sig stark i medvetandet af sina kunskaper och sin goda rätt. Hans kamrater deremot ville röra upp himmel och jord och de hyste så entusiastisk vänskap och beundran för bandets chef — som Birger på skämtsamma stunder alltid benämndes, att