Dagens Nyheter – 29 april 1869, sida 1

ligt lugna, så ogenomskådliga som möjligt, och de stackars delinqventerna försökte förgäfves att bakom den sträfva ytan läsa sina stundande öden. Hvarje af de olika examensämnena upptog omkring en qvart eller två alltefter examinatorns lynne för tillfället, och när han expedierat det ena bordet, gick han efter några minuters paus till det andra. Birger, hvars lugn räddade honom för alla snärjande frågor, bestod med största heder sina prof och för hans kamrater af lopp det lika lyckligt, om inte också lika ärorikt. Erik Hallin fick sig en så stor portion mod genom ett par förstulna nickar från Birger, att han näst Bruno erhöll de högsta betygen. Birger hade i theologien fått lof att genom rediga och innehållsrika svar lugna den högeligen uppretade examinatorn, adjunkten X., bekant för sin lärdom och sina distraktioner. Den olycklige Vermlänningen Sundler hade under en mellanakt sakta förtrott sin bordskamrat, Stockholmaren Birger, att han ingenting läst i theologi, men man hade sagt honom, att för ett admittitur Vore det nog, att kunna besvara vanliga kathekesoch förståndsfrågor. Men hvarken kathekesen eller förståndet räckte till för examinatorns pretentioner. Tvertom, ju förståndigare i egen tanke Vermlänningen svarade, dess mera retade han