runder bestämmas, bekostar staten oundgängigen nödigt understöd; intill dess något fattigs vårdssamhälle kan dertill förpligtas..— Efter fyllda 60 år bibehålles en hvar för sin öfriga lifstid vid den hemortsrätt, han då eger. Första kammarens förslag till bestämmelser om fattigvårdsstyrelsens sammansättning godkändes. De lyda så: 9:o. Inom hvarje tattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse, som utses å kommunalstimma; kunnande detta bestyr, der så finnes lämpligt, uppdragas åt kommunalnämnden; och bör kyrkoherden, eller den hans tjenst förrättar, sin embetspligt likmätigt, såsom ledamot deltaga i fattigvårdsstyrelsen, då han finner behofvet det påkalla. 10:0. Då samhället fördelas i kretsar eller rotar, bör dessutom inom hvarje krets eller rote utses en fattigvårdsstyrelse för handhafvandet af kretsens eller rotens fattigvårdsangelägenheter. Många betänkligheter uttalades om den långa tider, som skulle bestämma hemortsrätton, emedan mycket besvär med omständliga undersökningar derigenom skulle uppstå för kommunerna, och hr Hedlund, med hvilken många förenade sig, föreslog att tiden skulle bestämmas till: 12 månader, men då uppmärksamheten blef fästad derpå, att tiden för två mantalsskrifningar omfattade högst 13 månader, bifölls utskottets hemställan. Y 11:o. Söker någon tattigunderstöd, som enligt punkt. 1 ej tir dertill ovilkorligen berättigad, och nöjes han ej åt fattigvårdsstyrelses derom meddelade beslut, eger han anmila sitt missnöje hos kommunalstämmans ordförande, som föredrager ärendet på näst derefter infallande ordinarie eller, der behofvet så kräfver, extra kommunalstämma, hvilken afgör frågan. t Öfver kommunalstimmas beslut, hvarigenom sökt understöd blifvit vägradt,; helt och hållet eller till någon del, må klagan ej föras, derest ej visas kan att beslutet ej i laga ordning tillkommit. I likhet med första kammaren beslöts, rörande fattigvårdsbidragen, efter en längre diskussion men utan votering följande: 12:o. De i nu gällande förordning härom befintliga stadganden torde böra bibehållas. 13:o. Nir fattigvårdssamhille fördelas i kretsar eller rotar, gäller såsom vilkor för sådan fördelning, att den då för handen varande fattigvårdstungan på hela samhället så jemnt som möjligt fördelas. Om, efter detsådan fördelning skett, någon krets eller rote, utan eget förvållande, skulle drabbas af vida mer betungande utgifter, än öfriga kretsar eller rotar, ege den gemensamma fattigvårdsstyrelsen att missförhållandet utjemna. Hvad beträffar bestämmelserna om betlande, gå stannade kammaren vid följande beslut: 14:o.. Hvarje fattigvårdssamhille bör;:ordna sin fattigvård sålunda, att betlande må förekommas; och eger sambhillet således att, för vården och underhållet af sina fattiga och användandet af deras arbetskrafter, inom sig antaga erforderliga reglementariska föreskrifter och vidtaga sådana åtgärder, att betlande ej eger rum. Dylika reglementen understiillas konungens befallningshafvandes prötning. 15:o. Inom hvarje fattigvårdssamhiille skall finnas en eller, der behofvet så kriäfver, flere tillsynsmän, som efter förslag af kommunalnämnd af konungens befallningshafvande dertill förordnas. Tillsynsman åligger att hafva tillsyn å kringstrykande tiggare från främmande ort och att, när han så pröfvar nödigt, dem anhålla och öfverlemna till närmaste kronobetjent, som införpassar dem till konungens befallningshafvande, hvilken eger att, när skäl dertill äro, döma den; som sålunda utom den socken eller stad, der han eger hemortsrätt, kringstrukit och betlat, till arbete under kortare eller lingre i författningen begränsad tid, antingen å tvångsarbetsinriättning, der sådan finnes, eller eljest å kronohikte eller vid dertill särskild inrättad arbetskår. Betlande barn från främmande ort böra af tillsynsman anhållas och hemsändas till det tfattigvårdssamhälle, der de ega hemortsrätt. 16:0. Kostnaden för forslandet af sådan pergon, som i nästföregående punkts 2 mom. omförmiles, från den ort, der han anhålles, till länets residensstad och hans försändande till arbetsinrättning, kronohäkte eller arbetskår bekostas af staten; hvaremot hemsändandet af de i 3 mom. omnitmnda barn bekostas af det fattigvårdssamhälle, de tillhöra. Sista momenterna af 11:te och 15:de punkterna samt hela 16:de punkten äro af andra kammaren beslutade i olikhet med de grunader för fattigvårdslagstiftningen, som första kammaren antagit. 12:te punkten bifölls med 73 röster mot 60, andra mom. af 15:de punkten med 107 röster mot 25, som voro för återremiss. Allt det öfriga bifölls utan votering, ehuru nästan hvarje punkt föranledde långa debatter. Slutligen bifölls första kammsrens skrifvelseförslag till regeringen med anhållan om förslag till ny fattigvårdslag i Ci PP om 4 2 KR oc 2RER