Hvad vill det här säga, tänkte grosshandlaren och ögnade på bladets båda sidor, men baksidan var blank. Han läste vidare: Sjette punkten: Att bli en martyr för sanningen, det är att höja stoftets son till rang af engel. Sjunde punkten: Den småsinnade, den sjelfviske, den egennyttige, med ett ord menniskopygmåen darrar för sanningen, för jätten, som trycker honom ned i mullen. Åttonde punkten: Hyarje medlem af vårt förbund vare pligtig, att bit efter bit plocka masken af hycklaren, att rycka i bjellrorna på narrens kåpa, att se högmodet in i hvitögat, tills det bugande ryggar, och att med högburen panna ställa sig i ledet af kämparna för sanning, heder, dygd, frihet; upplysning Och aktning för menniskovärdet. Grosshandlaren kunde icke läsa något mera, ty der fanns inte mera att läsa, men hvad hans öga skådat gaf honom en osläcklig törst efter mera. Han varsnade den lilla fliken i byråklaffen och ansträngde sina fingrar att draga papperet längre ut, men det var envisare, om möjligt, än herr grosshandlaren sjelf, och innan han kunde dölja sitt spioneri stod Bruno i strumplästen tätt framför honom; han hade gått ner i stallet i morgontofflor, som fyllts af snön, och inträdde derför tyst som en skugga. Hvad! IHvad i all verlden! håller pappa