Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 2

VV tål uppskof ska en expejera; så att en är ifrån et. Ripa lemnade ett bref till grosshandlarn; sedan han befriat det från ett pappersomslag, ett skydd mot vedhuggarnäfvarna. Grosshandlaren bröt och läste, men ju mera han läste, dess mera bleknade han, tills han kramade brefvet i handen, stampade med foten i golfvet och gick ett par slag af och an. Hvad i guds namn är det, min engel? — frågade fru Wachtel och reste sig upp. Läs sjelf! — och han räckte brefvet åt sin fru. Fru Jacquette tog sin lorgnet och läste högt; alldeles förgätande Ripas närvaro: Högtärade herr grosshandlare! Tacksam för all mig visad godhet, ber jag att icke få denna godhet förbytt till medlidande. Jag hade redan så tydligt uttalat för herr grosshandlarn min åsigt om beskaffenheten af den hjelp jag kunde räcka min nödställde vän, attjag icke kunde vänta mig ett försök till belöning. En i möjligaste mått uppfylld pligt belönar sig sjelf, belönas af Gud genom samvetets stämma, och denna belöning är för hög och stor, för att förringas af någon annan, vore den också af silfver eller guld. Jag återsänder derföre, ehuru erkänsam för den välvilliga meningen; den furstliga gåfva, som jag icke kan mottaga utan en känsla af förödmjus