Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 2

kelse, öfvertygad att herr grosshandlaren åt det Ijelplösa armodet räcker den skatt, som endast skulle tynga en, som ännu — tack väre Gud — förmår hjelpa sig sjelf. Med tacksamhet och aktning Birger Sigurdsson. Ripa, som åhörde med spänd uppmärksamhet, hade knäppt ihop sina händer och uttalade halfhögt ett amen! Nå, hvad sägs? — sporde grosshandlaren och betraktade sin fru. Impertinent, oförskämdt, oanständigt! — utbrast frun och hennes stämma darrade. -Högfärdigt, sturskt, oanständigt! — tilllade grosshandlarn. Det är väl aldrig Birger, som herrskapet menar? -— frågade gubben Ripa med nästan utmanande lugn. Jo, just din Birger, min gubbe, hvem du än må vara? — svarade grosshandlaren. Jag är vedhuggaren Ripa, min egen karl och ingen träl. Förr i verlden var jag kusk hos Baron på Hanebo, fru Sigurdssons far. Det är väl aldrig herr Birger, som är oanständig och oförskämd? Jo, just din herr Birger, gubbe, upprepade frun. Ja, då syndar herrskapet begge två på sjelfva juledagen, ty I beljuger er nästa. — Gubben Ripa vände på paketet och såg sig om efter plats att sätta det på.