Dagens Nyheter – 26 april 1869, sida 1

att snärja tungan, upprepa det svåra ordet risgrynsgrötsglop. Och man rimmade och stimmade, och allas ögon glimmade, (för att också vi skola rimma för gröten) och glädjen stod högt i tak i denna boning, hvars väggar genljudat oå så många suckar — skulle vi kunnat säga, vi inte visste, att de återstudsat så ljudÖst. Slutligen bad Ripa fru Aurora, att få inbjuda sin Putte snabbfot, som stod så ensam i sin vedbod på julaftonen; och när hvar och en, både stora och små, fått Sgtrutta — vi ha inte något uttrycksfullare ord — ett par alnar på det makalösa djuret, utan att dess ben ännu brustit, då sjönk gamla Ripa ned och satte sig på den höga dörrtröskeln, slog sina händer samman och utropade: O, herre du store skapare, att du kan bestå oss så mycken fröjd och gamman på denna eländiga jordenl ———— Elfte kapitlet. En surpris eller tvä. Vid sitt af dyrbara och underbara DPapperspressar i de mest groteska former öfverlastade skrifbord, satt grosshandlar Wachtel juldagsförmiddagen och summerade siffror, medan hans fru, utsträckt i en amerikansk gungstol på andra sidan bordet för hundrade ATFRÄLRINGARNE, Of JOH. JOLIN. 26.