Dagens Nyheter – 24 april 1869, sida 1

mycket klen poetissa — försäkrade fru Aurora, hvarefter hon funderade några ögonblick. Haf hjertat så rent, som gröten är ren. haf hjertat så mildt, som gröten är len. haf hbjertat så varmt, som gröten är varm. Ack, sen är du rik, om än aldrig så arm. Och hon fästade sin klara, djupa blick på sonen, der han satt, ännu kämpande med sitt hjerta. Det der var ju riktigt tänkvärdiga rim, det der; får jag nu säja ifrån med mina, för jag ä hungrig som en aborre, — bedyrade Ripa, och barnen skrattade, ty ceremonimästaren framkallade deras löjen bara med sin glada min och sina plirande små Ögon. Hör nu på och obsalvera! För mina rim ä hejdundrande rim, som jag raljerat me vid många julgrötar i min dar. Om grötfatet här vore stort som en grop, Och skeden min rymde ett rågadt stop, Och — sen jag fick äta för allikop! Och Ripa tog sig en grundlig portion, medan han afbidade effekten af sin poetiska utgjutelse. Men då kom väl Ripa hos alla i rop som verldens förnämste risgrynsgrötsglop. rimmade Signe, under det hennes klingande skratt lockade fram ett korus från hela barnskaran, som fick till uppgift att utan