Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 2

ger i veckan, nöjer bolaget sig ock med lägre betalning, och det förser äfven kontor och bodar med den uppfriskande varan. Behagar ni flera upplysningar, så vänd er till Bolagets kontor, n:o 7 Svartmangatan. Hlumpigt försök. Från Engelholm berättar stadens tidning: En bonde, hvilkens namn vi nu ej vilja utsätta, har till Norra Åsbo häradsrätt blifvit instimd för att kännas skyldig punga ut med en lämplig summa såsom bidrag till ett barns uppfostran. Den kärleksfulle barnfadrens sak är så tydlig och klar, att svaranden väl inser, att han blir dömd åtminstone till edgång. Han har ock trott sig förmärka, att penningens makt ir stor här i verlden och att den understundom kan starkt imponera till och med på domare. I denna tro skref bonden häromdagen ett bref till häradshöfding P. Wester och bifogade såsom mutor en splitter ny 100-rdrssedel, med begäran att hiäradshöfdingen skulle afdöma kirleksmålet till den illmarige bondens fördel. Men vid sednaste urtima ting i Åby uppläste häradshöfding Wester offentligt bemälde skrifvelse samt öfverlemnade till kommissarien Palm det från bonden mottagna penningbeloppet med tillsägelse, att samma belopp skulle lemnas till ordföranden i Gråmanstorps fattigvårdsstyrelse för att användas till fattigas understöd. Sju dagars frivilligt fängelse. Helsingborgs Tidning meddelar: En virdeshusidkare här i staden, som blifvit ådömd 500 rdrs böter, eller motsvarande fängelse, var nog lycklig att finna en person, som åtog sig att i hans ställe undergå fingelsestraffet. Med utslaget i hand presenterade denne sednare sig vid cellfängelset i Malmö och utgaf sig för den skyldige. Han blef insläppt och började sin tjenstgöring. Men en dag då ställföreträdaren gjorde sin promenad, igenkändes han af en bekant och tilltalades med sitt rätta namn. Detta väckte uppmärksamhet, och vid anställdt förhör visade sig snart, att man icke hade att göra med ritter vederbörande. Ombudet ntsläpptes, sedan han: suttit inne i sju dagar, och den skyldige har funnit för godt att t. v. lemna staden. Testamentariskt förordnande. En i Gumlösa socken i Skåne afliden ogift qvinsperson har till kyrkan i sin födelsebygd (Sandby) testamenterat 1,000 rdr att användas till inköp af en klocka. Såsom en egenhet förtjenar nämnas, att en af testamentets punkter innehåller den föreskriften, att då någon ogift person dött, själsringningen skall börja med denna klocka. En listig räf, som dock blef öfverlistad. För några veckor sedan miirkte en hemmansegare i Mariestadstrakten, att några af hans bästa höns försvunnit, utan att han kunde förklara, huru det hade tillgått. Han beslöt att utforska orsaken härtill. Gömd i granskapet af hönshuset, observerade han snart, huru en stor mickel, straxt efter skymningens intriädande, försigtigt och lurande framsmög, närmade sig hönshuset och med tänderna bortvred den knarfvel, som lätt fasthöll dörren, och skuttade in, och började sina fiendtliga anfall mot de redan sofvande hönsen. — Vår bonde var icke sen att genast springa fram, tillåsa dörren, samt skynda efter sin dräng; — derefter, beväpnade med duktiga störar, och försedde med en lykta, inträdde de i hönshuset, hvarest rådde den största förvirfing och förskräckelse. Efter en stunds jägtande, hvarunder mickel sökte på allt upptänkligt sätt undkomma de mördande hugg, som riktades mat honom, dödades han omsider, och inbars i triumf i huset. Tre höns bade han hunnit döda; men icke fått tid att smörja sig med deras läckra kött.