Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 1

granngårdarna, och hvilka nu servårades med åtskilligt namnam af Gerda och Signe. Fru Aurora hade för vana att dela med sig af sina knappa förråder åt dem, som voro i ännu större nöd än hon, och hennes båda döttrar hade nu sin stora fröjd med att fördela åt de små alla leksaker, de kunnat hoplappa af sina gamla förråder, minnena från välståndets fyktade dagar. Man var just som bäst i farten att glädja sig åt de små gästernas förtjusning, då Ripai dörren presenterade den lilla morianen, som också nu höll på att framkalla förskräckelse, om också inte hos de fullvuxna. Morianen steg fram till Birger, böjde ett knä och lemnade honom ett paket, under upprepande af den inlärda frasen: Från min svarte herre, storsultan, till herr Birger Sigurdsson! Men hvem är då storsultan? --frågade Birger med stora ögon. Ja, si det får jag omöjligen inte svara på — bedyrade morianen, gjorde helt höger om, och satte af som en pil ut på gården, der han påklädde sig en kappa, under hvilken han dolde all sin prakt, och hvilken kappa kamraten, väntande utanför, höll i ordning; hvarefter båda med brådskande steg skyndade bort. Stalldrängen hos grosshandlar Wachtel och kuskens tjufpojke till son hade således punktligt uppfyllt sitt åliggande.