Dagens Nyheter – 23 april 1869, sida 1

-— 185 då aldrig Vara från hvarandra, om de också ska? ha en kakelugn mellan sig. Tycker inte det skulle kunna behöfvas. Mycke rätt, madam Juhnke, mycke rätt — instämde skomakaren och tog under ömma blickar sin äkta hälft i knä, men genom hvilken kärleksfulla manöver hans lilla person helt och hållet försvann för sällskapet. Man drack kaffe med dopp af färska saffransflätor, och samtalet, oändligen trögkördt till att börja med; kom snart i fullt galopp. . Tänkte få se gubben Ripa hos mig i qvällt — upplyste Juhnkan — men allt sedan sin upphöjelse till vän och välgörare hos fru Sigurdsson har han då blifvit så förnäm så. Galanter karl i alla fall, tjenstvillig och vaksam, den enda karlen vi ha i huset; ja, ja, ursäkta mig allas vår mästare, menar inte ondt för det! Hvar i Herrans namn tog han vägen ? Sitter och mår väl bakom mitt hjerta och min själ!f — rimmade lilla skomakaren, alltjemnt med sin halfva i knäet. Och nu vred sig samtalet på den blifvande kyrkogången under helgen och på de bästa presterna. Ja, det må vara att den ä bra och den är bra — deklamerade gamla symamsellen, i det hon med näsduken sopade bort saffransbrödsmulorna från sin sidensargemanAFFÄLLINGARNE, af f0H., JOLIN: P4.