Dagens Nyheter – 22 april 1869, sida 2

vår gåfva till vårt bröst, och placerade den i den Noaks ark vi kanske förut egde hemma. Och hvilket är ljufvast den dagen, att få eller att gifva? — Sitta vi der inte med andan i halsen, afbidande huru kära händer bryta konvolut efter konvolut, — vi, som sjelfva lagt in gåfvan, vi veta nog att omslagen räcka till ett dussin — och huru vänliga ögon ändtligen skärskåda presenten. Hvilken fröjd, .då den är omtyckt, hvilken smärta, då den -betraktas med likgiltighet! Vi känna en gammal herre, som till den grad förälskat sig i julaftonen, att han punktligt på dagen den 1 november reder sig att på afstånd helsa henne välkommen, och derefter uppsätta sin långa lista på julklappar, dem han ämnar sina närmaste. Den andra november börjar han uppköpen, fortfar så vidare, litet för hvar dag, och den första december börjar han inlackningen, samt påskrifterna med längre eller kortare versstumpar; hvarefter han instufvar samtliga gåfvorna dag efter dag i ett stort mystiskt skåp, kalladt julbockens kammare. Om vi såge honom, der han, innesluten i sitt skrifrum, pysslar med alla dessa talande bevis på hans kärlek för sina vänner, om vi såge honom småmysande, och inom sig tackande Försynen för den stora lyckan att kunna gifva, skulle vi inte älska och afundas honom?