Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 2

Grosshandlar Wachtel inträdde och blickade omkring sig, liksom sökte han några, som hade gömt sig. Jag trodde här var flera fremmande, trodde det var frimuraresammankomst i qväll, för det var så mystiskt tyst härinne. Herr Sigurdsson hade nyss slutat läsa grekiska, lilla pappa — upplyste Fanny — och vi talade just om hur skönt det språket klingar. Birger såg på henne och tänkte: stackars fliska, du törs inte öppet tala sanning för din egen far. Fanny tordes inte möta Birgers blick, ty hon erinrade sig hur den kunde ransaka hjertan och njurar. Grekiskan, åhja, grekiskan, visserligen!— återtog grosshandlarn med detta sväfvande i frasen, som antyder, att man talar endast för att icke tiga. — Grekiskan — vackert språk, herrligt språk, må vara! — Homerus, åhja! Anabasis, åhja! — Men hvad är det för valuta i de der döda språken, som upptaga en så orimlig tid, mot engelskan, mot tyskan och franskan? Det der ämnet ha vi disputerat om så många gånger förr, kära far, och hans nåd har alltid blifvit besegrad — svarade Bruno med en vårdslöshet ännu mera i. tonen än i orden, men som. bevisade huru väl han visste, att han var pappas bortskämde favorit.