Dagens Nyheter – 21 april 1869, sida 1

-— 100 — En sådan till dyrkan gränsande beundran för — Men också han stammade och tystnade; dock, de båda syskonen vexlade ett par blickar, som sade mer än alla ord. Hvilket hjertstygn för mamma Jacquette, om hon sett och velat förstå den blicken. Försynen, som har en så oräknelig mängd af sätt, att redan härnere låta oss känna tyngden af sin agande eller smekningen af sin belönande hand, går väl aldrig strängare till väga med föräldrahjertan, än då hon låter barnens förstånd mogna till domsrätt öfver dem. Finns det något grymmare och ändå rättvisare straff, än det att behöfva skamrodna inför sitt eget barn? Om miss Thomson i de goda makternas hand blef ett redskap för att rädda Fanny undan det förgyllda förfall, som drabbar en flicka, hvars uppfostran uteslutande afser en polerad yta; — så tycktes återigen Birger från samma goda makter fitt ett liknande uppdrag atträdda Bruno. Men Bruno var en liflig, yster yngling, ofta i konflikt med sitt bättre jag, och som blickade upp till Birger som till ett ideal, hvilket det redan vore en dygd att i någon den minsta mån kunna likna, men att nå den stora förebilden ens så högt, som till höften det vore rent af oförskämda pretentioner hos en vanlig menniska. Denna anspråkslöshet vid uppskattandet AFFÄLLINGARNE, al FOH. JOLIN. CP.