Dagens Nyheter – 20 april 1869, sida 2

serskildt beställda lyckan, att ha en parisiska till mor. Allt detta, i förening med miss Thomsons tysta, anspråkslösa väsende och hennes små lönepretentioner, gjorde att grosshandlar Wachtel i denna fråga alltid tog Fannys parti, och mamma Jacquettes klagan öfver myteri mellan man och barn mot henne — ty också Bruno stred för Old Englands ära — nedtystades alltid af ett nytt armband eller något makalöst siden till klädning. Fanny, som utbedt sig, att stundtals få vara Brunos sjuksköterska, satt nu med denna rätt i hans rum, och med de båda ungherrarnes begifvande som en uppmärksam åhörarinna till de klingande grekiska verserna. Ack, hvad det låter smekande och skönt!— utropade Fanny under en paus. — Den som ändå kunde läsa grekiska! Ja, det förstås, — gäckade Bruno från sin bädd — och sen finge bli professor i stubb i Upsala, och slutligen ha det nöjet att kugga sin herr bror vid tentamina. — Nej, Jag tackar! För min del aktar jag så högt qvinnans förmåga att undervisa — inföll Birger — att jag inte kan förstå hvarför inte det skulle vara vida behagligare, att höra Hellas sköna språk klinga från jungfruiiga läppar, än från en gammal hes pedants.