Dagens Nyheter – 20 april 1869, sida 2

står ju, att han lär mera på en timma med Birger än på tre uti skolan. Man får väl lof att ge den unga karlen en present till julen, för att med heder komma ifrån räddningsaffären. Till exempel ett silfverskriftyg på en hundra riksdaler eller så, med passande inskription? Grosshandlaren såg frågande på sin fru. Hundra riksdaler! Kära Agathon! Hvad tänker du på? Hvad skulle verlden då säga? — Wachtel värderar sin sons lif till hundra riksdaler. — Nej, någonting på femhundra får du allt kosta på. En jagtpokal fylld med dukater, men med inskriptionen antydande att pokalen var full med guld, ty annars vet ju ingen om dukaterna, då de en gång förskingras. — Men sedan ä vi också den der herrn qvitt för alltid, och om Bruno reser utomlands på ett år, så blåser nog pojkvänskapen bort för de nya intrycken. Femhundra riksdaler. — Det är allt bra mycket — menade herr Wachtel. Men man kan laga, att det kommer in i någon tidning — tröstade frun — och sedan få vi väl spela förvånade och indignerade öfver publicistens oförskämdhet, att låta enskildheter så der befordras till trycket. Ja, du är då alltid fyndig, som vanligt, FR söta Jacquette; din skål, min charmanta fru I