Dagens Nyheter – 20 april 1869, sida 2

— LVD Grosshandlaren saluterade sin kära hälft med sitt glas och ett småleende, medan han funderade på inskriptionen. Jagtpokaler eller silfverbägare fulla med dukater ha börjat bli mycket på modet — återtog fru Wachtel. — Det är också ganska förständigt, ty det är nästan så godt som kontant betalning, och sådant tycker ändå alltid den bäst om, som får en gåfva. Men grosshandlaren sög ur glaset den ena id6en efter den andra till en passande inskription. Hvad säger du om det här, Jacquette? Då denna bägare ej mer är full Som nu, af idel gull, Då ä föräldrabjertan ännu fulla Af tacksamhet mot den, Som — som — som — Som räddade sin vän, sufflerade fru Wachtel, förtjust öfver sin egen fyndighet. Der Mälarns böljor rulla — utropade hennes man och 1este sig upp i känslan af sin poetiska värdighet. Nej, det der blir ju alldeles charmant, kära Agathon! Ja, du har alltid så lätt för julklappsvers, och det har jag också. — Alldeles charmant! Jag tror verkligen, att du ska få ge mig en fingerborg ananaspunsch! — Alldeles charmant! Men medan det poetiska paret komplimenterar hvarandra och retoucherar sitt impromptu, kasta vi en förstulen blick in i