Dagens Nyheter – 20 april 1869, sida 1

föräldrarna, hvilkas ömhet lyste som en diamant bland allt det falska glittret i deras karakterer. Fanny var egentligen ingen skönhet, dertill voro hennes drag för oregelbundna, men hon hade detta surrogat för skönhet, som ofta vida lättare vinner hjertan, — hon hade ett behagligt utseende. Man intogs ovilkorligen af detta stilla, milda väsende, som liksom spred en atmosfer af frid rundtomkring sig; man kände, att man hos denna unga flicka egde rätt att hoppas på den sköna företeelsen af en sann, ädel och upplyst qvinna. Fru Jacquette Wachtel, som icke kunde dölja sin fåfängas lyten ens för sig sjelf, kände i djupet af sitt hjerta, att honijemförelse med miss Thomson var ett obetydligt fruntimmer. Hon började afundas guvernanten hennes insteg hos dottern, och skulle längesedan ha utbytt den pedantiska engelskan — såsom hon i enrum med sin man benämnde henne — mot någon gladlynt fransyska, om icke Fanny med äkta engelsk ihärdighet hos föräldrarne beständigt motarbetat ett sådant ombyte. Härtill kom, att alla menniskor komplimenterade far och mor för dotterns förträffliga prononciation af engelska språket liksom af det fransyska, ty miss Thomson, ehuru född i England, hade haft den för en blifvande guvernant