Dagens Nyheter – 19 april 1869, sida 2

gest — Vi vilja öfver till våra kamrater, lefva och dö med deml! Den långa stegen sköts öfver vattenbältet och räckte sina begge sidor långt upp på den fasta isen. Mauritz, Walter och Erik klättrade öfver svalget; men också Erik skulle få en dusch af den falska Ran, ty i ifvern att komma öfver plumsade han ner ända upp till hakan. Va många på en pång det här! Den gången tänkte Mälarmor få sej en go qvällsvard — anmärkte en af räddningskarlärna, ögnande på de sex genomblötta ynglingarne, som endast hade sinne för Birger och Bruno. Ska väl fiska upp rockar och mössor också och komma efter med dem så våta di ä — mumlade en annan karl, i det han med en båtshagre drog till sig de på isbitarne simmande Kläderna, ännu sammanbundna vid hvarandra. Man bar med brådskande steg de till utseendet liflösa i land vid eldqvarnen, och förde dem i en sal vid lazarettet, der all tänkbar omsorg egnades dem. Efter några ögonblicks hvila och sedan han kommit i en varm säng, hemtade sig Birger och blickade förvånad omkring sig. — Med Bruno fortfor man länge, länge, användande alla upptänkliga medel vid en drunknads återlifvande, men allt tycktes förgäfves. Flytta honom hit till mig, jag ska värma