Han bad den unge läkaren om att få låna litet torra kläder, men denne vägrade, i det han aftorkade Birgers blödande kind, som fått en djup skråma af den hvassa isen, och förklarade att Birger borde stanna i sin säng åtminstone till följande dagen. Då springer jag hem i lakanet och fiten här! — bedyrade Birger och ställde sig upprätt i hela sin längd, draperad nästan som en ung Romare. Erik hade redan fått sina torra kläder af portvaktarens son, och åtog sig nu att i droska fara omkring till de öfriges föräldrar, för att anskaffa lämplig garderob. Far inte till min mor! — ropade Birger med ångest, — Hon skulle dö af förskräckelse, liksom jag blir galen, om jag inte får komma hem och härifrån. Läkarne konsulterade, skakade sina hufvuden, kände Birger än en gång på pulsen. En af de yngre åtog sig attföra Birger väl ombonad hem i en täckt hyrvagn. Den förtviflade kampen om lifvet för två hade uppehållit hans kroppsvärme och han hade redan börjat med denna eftersvettning, com är en följd af öfveransträngningar. Den unge hjelten, som för sin ståtliga bragd och sitt vackra, intagande utseende, redan tillvunnit sig sin omgifnings hjertan, fogade sig slutligen i att föras hem, endast han ensam och utan stöd finge komma in till sin mor. Man lofvade honom detta, och