Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 2

Om dödsstraffetsafekaffande i Spanien. En dag i denna månad, då den spanska riksdagen hade sammanträde, förekom der en mycket ovarlig och högeligen spännande fcen. Alla medlemmarne af den nuvarande spanska regeringen hafva hvar för sig uttalat sig emot dödsstraffets bibehållande, men såsom regering hafva de omsorgsfullt undvikit hvarje handling, som skulle kunna tydas såsom ett officielt godkännande af samma åsigt. — Söndagen den 3 april begärde hr Yago — en af representantersa från Granada — ordeticortes och frågade krigsmirvistern, general Prim, om han hade sig bekant, att en soldat samma dag kl. 5 skulle skjutas i Granada. Prim besvarade frågan jakande. Yago begärde då att få veta, huruvida icke domen skulle kunna förmildras. Prim svarade, att ledamöterna i krigsrätten noga hade öfvervägt saken. Förbrytelsen var af svåraste beskaffenbet; den var begången med full öfverläggring, och mannen i fråga hade skjutit sin sergeant för att hämnas en inbillad oförrätt. Inga förmildrande omständigheter förefunnos. och den dömde skulle ha att utstå straffet för sitt brott. aKurcna då icke cortes rädda hans lif? irågade Yago. Svaret blef tJo! Det var just hvad Yago önskade. Det repnblikanska partiet, fast beslutet att bringa frågan om dödsstraffet till en slutlig lösning, begagnade sig med skicklighet och beslutsamhet af detta fall, ehuru ogynnsamt det var, och förmådde Yago att undangöra det förberedande arbetet. Knappt hade Prim jakande besvarat den senare frågan, förr än en petition till cortes ögonblickligen uppsattes, undertecknades och framlemnades, i hvilken petitionärerne anhöllo, att cortes måtte utöfva sin benådningsrätt och anrbefalla att mannen3 aflifvande måtte inställas. Petitionen bifölls utan att en 1ö.t höjde sig deremot, och Prim sjelf uppsatte och afsände det telegram, som ögonblickligen expedierades till Granada. Inom en timme kom svar från de militära myndigheterna, att mannen var vid lif. Denna händelse väckte djup sensatioa. Den är märklig i två afseenden. För det första fastställes den principen, att den högsta makten ligger i cortes händer; för det andra förpligtar den regeringen och majoriteten till att afskaffa oödsstraffet, åtminstore för politiska brott. Då det dödande hugget kunde afvärjas från ett så brottsligt hufvud som det nu ifrågavarande, tyckes det icke vara något rimligt skäl för att det någonsin skulle tillåtas att falla för politiska brott. Man anmärkte, att senor Porzedo de Herrara och två kaniker, representanter för det kyrkliga partict, lemnade talen-för att undandraga sig att deltaga i omröstuingen. I ett senare sammanträde (dea 0 april) väckte en ledamot af majoriteten inom corto:, br Moyna, motion om dödsstraffets fullständiga afskaffande. Justitie-ministern (— han heter icke de Geer —) tillkännagaf att han justämde i denva motion, och den blef med 129 röster mot 14 remitterad till konstitutionsutskottet.