Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 1

— 152 — Då omklamrades plötsligen hans ena ben af krampaktigt starka armar. Birger drogs mot djupet. Men om Egirs döttrar skådat striden dernere och sjelfva egt något hjerta, skulle de ha förklarat Birger hjertlös, så hård var den spark han gaf åt sin väns båda armar. Denne släppte domnande sitt tag och nästa sekund hade Birger genom en skicklig volt fått sin högra hand under vännens venstra axelled. Den hårda, hjertlösa sparken var enda medlet till bådas räddning. Om Birger mäktat jubla under vattnet, skulle han ha gjort det; nu kämpade har blott för tvenne lif, — en fasans kamp dernere i det pattsvarta djupet. Snart fick han luft åt sig och sin vän, och ett ögonblicks hvila mot några isbitar, som lägrat sig på hvarandra, men som redde sig att välta med sin oförmodade börda. Af med rockar och västar, gossar! Knyt ihop dem starkt och slunga ena ändan hit! — Birger förmådde inte säga mera, isön sjönk och han måste simma rundt inom den lilla insjön. Men efter ett par misslyckade försök nådde ändan af den ovanliga räddningslinan fram till Birger; han grep i ett rockskört. Och Walter, Mauritz och Claes drogo med förtviflad styrka, men vel! de hade inga skridskor på, tyngden af de drunknande kommo deras fötter att glida på den hala