Dagens Nyheter – 17 april 1869, sida 1

— 145 — stångbärare, och gjorde sina evolutioner åt alla håll, men skred under tiden alltid framåt. Man åkte: baklänges, men kom ändå framåt, man gjorde ytterskär och innerskär, åkte leveransen, slog öfver, ritade C och E och flera andra bokstäfver, man hoppade öfver käpp m. m. konstiga saker, som höra till skridskoåkarens lärlingsgesälloch mästerprof, och för hvilka finnes en alldeles särskild terminologi. Ryttare och skridskoåkare! — Hvilket är den största njutningen, att sitta på en eldig springare, som i flygande fart bär sin herre hän genom skog och öfver mark och låter honom drömma om foglarnas vingar eller att med farten hos ett lokomotiv ila hän öfver den spegelblanka isen, buren af sin egen kraft och med minsta vridning af sin fot bestämmande banans cirklar. Ja, valet är svårt, vi medgifva det, mycket svårt. Den friska, lifliga rörelsen af halfannan mils skridskolöpning hade förskaffat frimurarne en dråplig aptit. Man beslöt att duka upp sina matsäckar på en liten ö, på hvilken man kunde göra upp eld, steka upp sina biffar och koka sitt kaffe. Bruno hade nemligen i sin rensel en liten elegant, engelsk kokapparat med alla detaljer, enkom köpt af pappa för sonens botaniska excursioner. Det gick inte an att den blifvånde millionären åt. en simpel AFFÄLLINGARNE, af JOH, JOLIN. — åD.