Dagens Nyheter – 16 april 1869, sida 2

Till allmänheten. Det är vår ... Hör, lärkan drillar; trast och svala ygga hug. Sippan rodnar, kysst af solen; dagen blir så lång och ljuså På syrenens grenar svälla späda knuppur, ter och fler; Griiset spirar upp, så Jjusgrönt; insjön bär ej bojor mer. Gode Gud, som all naturen gjort så rik och ljut och skön, Låt ock menskohjertan vekna vid den armas suck och bön. Sent till kojans köld och mörker tränger solens stråle fram; : Må med den en blick intränga, godhetsfull och medlidsam. Det är vid denna erinran om vårens ankomst Jag, efter ett par års uppehåll, åter dristar vända mig till den välgörande allmänheten, som ännu aldrig, hur ofta jag än klappat på dess hjertars dörrar, låtit mig ohörd vända om, när jag bönfallit om hjelp åt hjelpbehöfvande. Våren är inne: våren, med sina oskyldiga fröjder, våren med sina rika löften. — Men icke till allw sprider han glädje och tröst: hungerns plågor förmår han icke stilla; det kolsvarta framtidsmörkret förmår han icke skingra. Ett i Mariefred boende, nära sjuttioårigt ogift fruntimmer, ofärdigt och plågadt af en svår värk, hvilken tilltager i samma mån som den tilltagande ålderdomen, vänder sig genom mig tillde bättre lottade, som ega tillräckligt af detta lifvets goda, och således kunna fullt glädja sig åt våren, med ödmjuk anhållan om en liten hjelp. Hon är alldeles utfattig, orkar, numera, ingenting förtjena, och då hon, såsom fället är, ej längre förmår betala hyran, ser hon ingen annän utväg, ån det redan förut öfverbefolkade fattig huset, som :. .; Dock, jag hvarken vill eller vågar ingå i detalj härom. — Nog af, att för den gamla, plågade och nödställda vore en och annam liten penninggåfva, hur liten som heldst, en stor hjelp och tröst; ty äfven den ringasteskärf, som den bittre lottade utan saknad kan. undvara, är en hjelp för den alldeles utblottade. — Sannvingsenligt får nämnas, att hon eger en liten åreinkomet of 82 rdr rmt; mon — hvad förslår väl detta? -Skulle någon Stockholmsbo -bentget vuärdigas uppmärksamma dessa rader, så mottagas gåfvorna i hr Maass bokhandel, Stora Nygatan 12; der anteckningslista är inlemnad; från landsorten deremot, torde de godhetsfullt sändas till undertecknad eller till fröken Charlotte Liljestråle, allt under ådress: Mariefred, hvarefter de sköla i tidningarna samvetsgrant redovisns. Mariefred: i april 1869: Wilhelmina Stålberg.