Neddelanden från allmänUtter. Hr Redaktört Jag kan ej underlåta att berätta det jag, öfvervisnande min motvilja för tobaksröken, måndagen i förra veckan gick till Blanchs caf. Visserligen vär der ej svårt att sitta; ty mycket röktes icke, men höra något var ej lätt. Skulle inte hr B auch, som, jag tror, gerna vill gå sina gästers önskningar till möte, kunna göra någon slags afbalkning midt för musikläktaren, så att de, som under musi: ken vilja skrika, finge sitta på ena sidan d:rom, och de, som vilja höra, sitta på den andra! Nu hör man ingenstädes, — Detta hör emellertid ej hit, och är ej heHer orsaken, att jag nu skrifver. Ändamålct härmed är blott att påpeka en småsak, som jag förliden n åudag observerade. Sistnämnde dag var jag nemligen inviterad på middag hos patrons på Lumpås, natufligtvis för att Lumpåsherrskapet skulle komma i tillfälle att aflocka mig några nyheter från hafvudstaden. Efter middagen satt hela sällskapet försjunket i det drömmande tillstånd, hvari mån kommer, då man förtärt en god måltid. Omedvetet fattade jag derunder en på ett bord liggande tidning och höll den en stund utan att