— 141 — oegennytta, med beundran och hängifvenhet hängde fast vid sin ordförande eller bandets chef, såsom den alltid: humoristiske Claeg benämnde honom. Birger svärmade för de gamle skalderna och filosoferna; Plato och Socrates voro hans idealer. Han ingjöt hos sina vänner och lärjungar sin egen brinnande kärlek för de ;klassiska språken, och lärde dem älska andan och innehållet såsom den ljufliga kärnan sedan de genombrutit språkets hårda skal. Också gjorde frimurarne sig en ära af att ur minnet kunnå recitera de skönaste stroferna af Virgilius, Horatius eller Homerus, och man utsatte sins emellan pris för de bästa öfversättningarne. Den enda svaga sidan hos denna lilla, i många fall efterföljansvärda akademi, var dess hemlighetsmakeri. : Birger höll: strängt på paragrafen om tysthetslöftet, och hans egen mor fick inte en, gång, för exemplets skull, invigas i mysterierna. Hon hyste dock icke den ringaste fruktan för det mystiska sällskapet, ty hon egde för sin Birger det mest obegränsade förtroende, och hon delade hans åsigt, att vänskapsförbundet lätt skulle upplösas, om främmande elementer eller nya adepter deruti insläpptes. Dessutom låg det för ynglingarne något pint i omständigheten att de tillhörde ett emligt sällskap och: att deras förbund respekterades af deras egna föräldrar, utan