Dagens Nyheter – 15 april 1869, sida 2

samt derefter landtvärn från 26 til 30 år och slutligen landstorm från 30:e till 40:e lefnads-året. Härigenom skulle indelvingsverkets tillgångar blifva orubbade, på samma gång rustoch rotehållare icke finge anspråk på lindring, då de ej ålades ny förbindelse, men derjemte en väsendtlig tillökning vunnes i nuvarande försvarskrafter. Detta förslag understöddes i mer och mindre mån af hrr Berg, Lagerberg, C. G. D. Mörner och A. C. Raab, hvilka tre sistnämnde ville hafva punkten till utskottet återremitterad. Hr Wijkander, som i visz3 mån slöt sig till reservationen, ville dock att riksdagen icke skulle afgifva yttrande till kuvgl..-maj:t särskildt öfver 1 i beväringslagen annat än i sammanhang med ett framlagdt fullständigt organisationsförslag. Hr Tornserbjelm trodde att ett afslag vore att fördraga för återremiss. Hr Nordström biföll hr Hamiltons förslag, men med rättighet för beväringsskyldig att sätta karl i sitt stäle. ANDRA KAMMAREN. På hemställan af hr John Ericson beslöt kammaren att debattea om försvarsfrågan skulle omfatta hela förslaget och utskottets betänkande derom först vid beslutens fattande punktvis föredragas. Öfverläggningen rörde sig sålunda på principernas breda basis, och man fästade sig uteslutande vid puukterra 1 och 37 i försvarsutskottets betärkande. I n:r 1 hemställer utskottet, att riksdagen icke för närvarande måtte astaga k. m:ts förslag till kuagörels?, angående allmänna värnepligten, och i u:r 37 att riksdagea måtte ho: regeriagen avhålla om ett nytt förslag angående vårt försvars ordnande, bygådt på grundsatsen af allmän värnepligt och rättvis fördelning af de bördor, som landetzs försvar kräfver, samt med vi:ikor att isdelningsverket aflöses. Sedan statsrådot Abelin anmärkt det besynnerliga i utskottets behandling af förslaget, att bifalla en del, afslå en annan del och om åtskilliga punkter ej yttra något omdöme — ett förfaringssätt, com han ansåg alldeles olimpligt, då förslaget egde det i.re sammanhang, att det icae kunde på ett :ådant sätt styckas, fick hr John Ericson ordet och höll ett längre anförande, deri han klandrade åtskilliga detaljer i förslaget och kom till det resultat, at:t han j kunde medverka till att riksdsgen nu lemnade på hand för autagandet af ett förslag, som endast i stympad form blifvit för riksdagen framlagdt. Den fråga, som egentligen ntgjorde föremål för öfverläggLing var huruvida statsmakteraa ega rätt att bestämma omfånget för värnepligten utan rotehållarnes hörande och sautycke. Åtskilliga talare ville medgifva statsmakterna denna rätt, ställands sig på statsrätten3 och billighetens område, andra åter bestredo detta, emedan ett uppenbart våld derigeaom skulla begås mot förbindelser, iagångna mellan staten och jordegarne i de s. k. knoekte-kontrakterna. — Ingen af de talare, som uppträdde på förmiddagen, understödde regeringens förslag, utan yrkade alla, ehuru på nelt olika gru:der och förutsättningar, bifall till bvad utskottet i första punkten föreslagit. De som yttrade sig voro, utom de redan nämnda, hir Bergström, som ganska skarpt kriticerade utskottets betänkande; Bjerkander, C. A. Larsson, som uppläste motiveringen till sin i ämnet väckta motion, hvari han karakteriserade kriget som mord och plundring; Hedlund, som anmärkte att den strid, som nu pågår i Europa rörande försvarsfrågan, gäller huruvida man skall ha yrkes-soldater eller medborgare-soldater och uttalade sig bestämdt för de senare under förutsättning, att landets ungdom ej tvingas ia i något garnisonslif och förstöres, utan bildas till krigsduglighet i den riktning, hvarpå Schweitz gifvit ett så lysande exempel; Keij, som ej trodde det tjena till någoating, att frågans afgörande uppskjutes till ea annan riksdag, såsom hr Bergström önskat, enär den strid, som skulle afgöras, angick frågan om vi skola bygga vårt försvar fortfarande på indelningsverket eller på allmän folkbeväpning och det borde afgöras heldre genast än framdeles; statsrådet Berg, som lemnade en förklaring hvarför regeringen nu framlemnat endas de vigtigaste delarna af förslaget, remligen derför, att den ansett riksdagen ej kunna medbinna att pröfva ett så omfattande förslag i dess helhet; And. Aug. Andersson, Petter Andersson, Sven Nilsson, som gaf uttryck åt det allvarsamma missnöje som isynnerhet hos rotehållarne uppstått öfver k. m:ts förslag; Adlersparre, Läljencrantz, som ville begagna tillfället att anmärka, att han för sin del alldeles bestämdt underkände de grunder, på hvilka