fortsatte Bruno — till manlighet och kraft på det viset, att det icke kan glömma en skymf. Barnaåldern, som sjelf behöfver så mycken förlåtelse, skall icke utmärka sig för hårdhet och ofördragsamhet, ty sådant tycker inte Gud, som är barnens högste, äldste och bäste vän, på något sätt om. Hade vi deputerade vetat hvad du, den förolämpade, gömde på urkedjan, så hade vi aldrig nånsin sårat dig så djupt; Vi förstodo straxt hvad en sådan stjerna hade för värde för dig, och tänkte dagarna efter mangrannt be dig om förlåtelse; men du, Birger, undvek och skydde oss, så att vi aldrig kommo oss för, utan ha vi alla allvarligt sörjt öfver våra förbrytelser och bedja dig nu på denna halfårsdag innerligt en för alla och alla för en om förlåtelse, och hvilket vi bekräfta med ett samfäldt: ja! Ja, jalt — skallade det på en gång från hela qvintetten. SMen innan du får besvara vår deputation — fortsatte Bruno — återbära vi till dig våra af dig föraktade tennsoldater, hvilka vi alla bortsålt och för summan köpt hvad vi hört dig önska dig ega, men du icke haft råd att köpa, nemligen Sjögrens latinska lexikon och Ramshorns Grekisk-Tyska. — Skjuter du också denna försoningsgåfva, som egentligen och betraktad i form af tennsoldater är din egendom förut, ifrån dig, så gå vi djupt pedröfvade bort ÅFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN. 170