Dagens Nyheter – 14 april 1869, sida 2

123 — Kära Ripa, det har Ripa bara drömt. Ripa, som sglltid talar sanning, hvarför ska han bara i det fallet säga det som icke är sant? . Yedhuggaren betraktade talaren med stora ögon. i Ar det intesant? — utropade Ripa, i det han rodnade som en ung gosse — Det må så vara det, men si jag tror på det, jag, för si, jag minns precis när det skedde, jag spände af derinifrån trädgården och så vidare öfver gården och så vidare, och alla menniskor gapade på mej, så att jag kunnat rida tvärtigenom dem, och fram till Märsta kom jag, och derlade Jag mig att sofva. Och sen vakna Ripa härhemma i:sin egen säng; så berättar folket häri gården. Ja di pratar och di pratar, men si jag rider jag, och det omigen endera dagen och omigen midtför derag näsa. Och Ripa svängde om sinPutte med en fart, som häntydde på dåligt humör; han tyckte inte om, att man tog från honom hans enda illusion, hans! :enda lysande röjd här i lifvet — tron på Märstaresan. Nu ska lilla magistern veta — fortsatte Ripa efter en :stund,iunderfhvilken lan i några romklunkar sökte svälja sin örtret — -nu ska han veta som så, att år min profridt regalt och bra, så. gör ag två hästar, och då rider vi på hvarsin