Dagens Nyheter – 14 april 1869, sida 1

till Upsala, och jag tar kappsäcken bakpå min, för den gör jag starkast i bakländen. Och den färden ska di aldrig förgäta hvarken i Stockholm eller i Upsala, eller i Europia, och då får jag väl någon riksbelöning eller sådander notifiktion af konung och fädernesland, och på den saken ska inte hvarken magistern eller mamma och systrarna bli lidande, så länge jag har sundt öch fullt förstånd i behåll i karpusen. Och Ripa ref sig betänksamt i sin lockiga karpus, såsom han kallade sitt hår, ty ett kugghjul ville inte tjenstgöra enligt önskan. Ja si, nog hängde sakelstyget ihop, då jag började spänna på till Märsta just deruppifrån spaljenarn på planket i trädgår — — fe Ripas hänvisande pekfinger åtföljdes af en blick åt samma håll, men en blick, Som kom honom att tvärt tystna en sekund. eHva — hva — hvad är detta för likprocession öfver gården? — Rad irad, en, två, tre, fyra, fem gossar! Birgers ögon följde Ripas fingervisning. Öfver gården gingo med dröjande steg fem högtidsklädda gossar, bland hvilka den förste hade en stor pappersrulle under armen. Birger igenkände snart sina fem förlorade vänner. Efter någon rådplägning skickades Erik Hallin fram för att knacka på Birger Sigurds