— 00 — den ädla drufvan, visserligen ur små buteljer, men de aflöstes så mycket oftare. Glädjen blef snart bullrande och de af segerruset redan eldade krigarne kände vinets inverkan på deras unga hjernor. Man började redan smått bli storskrytare och skräflare. Hur många ha guldklockor utaf herrarne? sporde Bruno med öfvermod, i det han uppdrog sin egen klocka, — di får vara med om kronan på den här krokanen! De lyckliga guldklocksegarne trängde sig sorlande fram, medan egarne till silfverklockor höllo sig i närheten, och de få, som voro alldeles utan, med skygga blickar drogo sig åt bakgrunden. Nå Birger fram med din guldklocka, så få vi se på vattenqvarnen! — skrek Mauritz med af vinet lifvad stämma, och ville rycka i Birgers urkedja. Men Birger pressade vedhuggarens lilla starka hand hårdt emot sin hotade ficka. Några gossar, kallade till Mauritz bistånd, gjorde ett förenadt försök att få se på fattigprinsens klocka. Fattigprinsen höll dem med mild, men kraftig hand tillbaka. Fästningen var för stark att kunna tagas med storm. Emellertid hade småmenniskornas nyfikenhet gripit omkring sig som en smitta, och deEsom icke sett egg ige blefvo snart bundsförvandter till dem, som sett