Dagens Nyheter – 12 april 1869, sida 1

-— LI14 Tv Birgers läppar darrade, men han qväfde ännu. sina tårar. h Nej, nej! Det har hon inte! — pustade an. SHvarför slog du dina lekkamrater, oförsigtige? återtog domhafvanden. Derför att de voro falska, riktigt falska! Jag kan inte tåla falskhet, ska aldrig tåla den! — mumlade Birger. Mauritz och Bruno låtsade smeka Birger, för att komma åt hans klocka, som han aldrig velat visa på sista tiden — vittnade Walter Silfverfelt frimodigt. Och di nårrade oss andra att bli elaka med! — intygade lille Erik Hallin. Grosshandlaren skärskådade ännu en gång och -med alltmer nyfikna blickar den lilla svarta urkedjan, han höll i sin hand. Om vi skulle låta nåd gå för rätt, ehuru du burit dig högst oanständigt åt, såsom för första gången gäst i mitt aktade hus och i närvaro af ett så lysande sällskap — talaren gjorde en lätt bugning för sin omgifning — om vi skulle låta nåd gå för rätt, så ska du åtminstone säga oss hvad det är för betydelse med den här lilla stjernan af förtennt jernbleck, som hänger vid din kedja i stället för klocka. Ser ni, mitt herrskap, en sådan liten mystisk stjerna. — Nå svara, min gossel Jag vill ingenting svara! mumlade Birger. Inte det, ers halsstarrighet! Nå, då be