Dagens Nyheter – 12 april 1869, sida 1

TVO den. Fram med klockan! blef en allmän choru8. Ar den såld eller pantsatt, vill egaren den igenlösa! utropade en gäll stämma, som tillhörde Claes Ardelius, en af hjeltarne från Birgers lekstuga, en humoristisk liten trindfil, om hvilken man kunde förutspå, att hän vid mognare år skulle komma att se ut som en prost eller en rik victualiehanidlare. FeClaes Ardelius kunde hela annonser ur Stockholms Dagblad utantill, och roade alla skolkamraterna med att rabbla upp dem huller om buller. Uader tiden kunde mån observera, att Bruno, och Mauritz hade något litet rådslag sins. emellan. Nej, men se en så fin, broderad skjortkrage Birger har bara! — anmärkte Bruno, i det han med kännaremin fingrade på Birgers vackra linne. — Jo, jag tackar jag. Det är ingen som har maken! Mauritz tog under tiden Birger vänligt om lifvet och yttrade smitande: Den snälla, gnälla Birger! eFattigprinsen kände sig lycklig midt i sitt armod, han hade finaste och vackraste skjortkragen i hela den lysande barnsamlingen. Men Mauritz smekning var en Judaskyss, ty med varsam hand hade han uppknäppt Piigers SER OCK i nästa Ögonblick . 3 en