Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 2

Wachtels utomordetliga grannlagenhet: mot henne sjelf. Pappa och mamma våga inte be fru Sigurdsson sjelf följa med ungdomen, ty de sätta sig ifru Sigurdssons ställe och respektera ett nej. Bruno hade hela vägen, medan han i pappas eleganta ekipage sjelf for ikring med bjudningarna, hundrade gånger repeterat sin lexa, och han läste också upp den utan att stappla, men på ett sätt, som lät fru Sigurdson med ett vemodigt leende klart genomskåda djupet af föräldrarnesfinkänslighet. Men hon ville visst inte följa med på barnbal, hon gladde sig tvertom så, som den verkligt sörjande älskar sin egen smärta, att en enda afton alldeles ensam få irra i minnets dystra lunder, och att i läsningen af den älskade bortgångnes bref till henne få genom själarnes arm i arm pläga umgänge med lifvet efter döden. Andtligen voro de tre små balgästerna färdigklädda och fina. Deras enda lyx var deras utomordentligt fina linne, en qvarlefva af Auroras brudutstyrsel. För öfrigt hade mamma sjelf sytt sorgkläderna åt alla, till och med åt Birger, och drägterma hade en artistiskt behaglig snitt, litet afvikande från lagens mod, men röjande en sjelfständighet, 50m gjorde ett behagligt intryck. Tre i sanning vackra barn voro de också;