Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 1

Gossarne blefvo inte det ringaste saknade, ty deras representanter spelade sina röler med ett lif, och en abandon, som väckte oupphörliga skrattsalfvor hos de späda damerna. Under tiden samlades täta leder af åskådare till Brunos stora fältmanöver med fera tusen man. Brunos far, som gerna ville utveckla lyx, och dessutom gjorde allt, för att skämma bort sin kära herr son, hade i gossens rum låtit anordna ett stort bord, bestående af många lösa skifvor, men hvilka sammansatta bildade ett vidsträckt fält, med gräsmattor, sjöar (af spegelglas), landsvägar, höjder och skogsdungar, för att inte tala om väderqvarnar, kyrkor och byar, som å detta fält efter behag kunde placeras. Det hela bildade med sina truppmassor af tennsoldater en liflig tafla, som till och med kunde roa gammalt folk, och skulle ha värderats högt af några i krigskonsten invigde. Man säger nemligen, att en och annan af våra stora härförare i all tysthet öfvat sig med kammarkrig mellan pappersarmber, och under dessa blodlösa strider skärpt sina generalsblickar för det verkliga slagfältet. Birger var i sjunde himlen. Han hade icke sedan fadrens tragiska död, mer än en enda gång förstulet ögnat på kamraterna: vackra vängåfva, men vid anblicken af dessa små talande vittnen till hans sista fröjd i