Dagens Nyheter – 10 april 1869, sida 1

så går jag in och lägger mig och språkar lite i sängen med min Gud och skapare. — Men si — gudsengeln min — det är den der ensamheten, som är så för illande kuslig ibland, och då dricker jag Jite för min Putte snabbfot också, för att han ska bli lite språksam at sig. Men nu ska Ripa vara hos oss alla lördagsqvällar, så bliv ju inte Ripa ensam, och alla qvällar dessemellan, när lusten faller på. Vår dörr är ju Ripas dörr, och kring vår härd ärdet ju Ripa sjelf, som spridt trefnaden och den stilla gläljen. Ja, kom till oss alla qvällar, när vislutat våra lexor! Kören kom från de skönaste af alla röster, de, som sjunga med hjertat. Men när Ripa druckit i botten sitt glas, hade han — den språksamme, — inga andra ord till tack och farväl än ett enkelt Goinatt! godratt, gudsenglar allihopa! Och han skyndade till sitt lillu kyffe, Jade sig i sin säng och språkade med sin Gud och skapare — och behöfde inga flera medhjelpare åen lördagsqvällen. På söndagseftermiddagen följande deg var det ett lifligt bestyr i Sigurdssonska familjebostaden. Mamma hade, bevekt af barnens enträgna böner under hela lördagen, och då Ripa på det ömmaste sätt lagt sig ut för de små och lofrvat att följa dem med AFFÄLLINGAERNE af JOH. JOLIN, 3