Dagens Nyheter – 9 april 1869, sida 2

torna. Det går så också på det hela, men vi måste ju se oss om i alla hörn, då vi, likt Diogenes, gå ut i den ädla föresatsen att söka menniskor: Solen, den sol; som tränger djupare och längte ned sina lifgifvande strålar än sjelfva detväldiga ljusklotet på firmamentet, glädjens sol trängde sig så småningom genom de täta skuggorna in i Sigurdsonska familjens boning. Det var icke längre nöden, som med sitt aftärda -anlete tittade in genom dörrspringan och hviskade till den förtviflande husmodren: Släck inte lampan ännu, du-har inte trälat fog för de dina, det var trefnadeii, med rosor på den rundade kinden, som niekade från hvarje vrå och pråtade så frygtligt: I han det ju inte sålla härinne; der flammar brasan i kakelugnen, och framför den steka. barned äpplen, som de fått af gubben Ripa; han, som i sin ordning alltid begåfvas åf presidentens frikostiga hushållerska, han, som nu vid det-lifliga eldskenet slöjdar på en kökshylla -åt fru Aurora. — I han ju till och -med en simpel; men värmande matta på golfvet, hvitt öfverdrag på stölarne och-blomkrukor i fönstrer, och; bättre än allt-annat,1l han idel småleenden mot hvarandra, då era ögon mötas. Och: all dennas förändring åstadkommen af så litet, —böra vi millionärem yttra,