Dagens Nyheter – 9 april 1869, sida 2

ven, bara jag har anständig kista, snygg svepning, är rakad och ser ut som folk, när jag kommer fram för vår Herre, — Svara nu, ska Birger bli skomakarpojke och Gerda och Sigie gå omkring och sälja vofflor? i Och fru Aurora kämpade en svår kamp med sin medfödda stolthet och sin grannlagenhetskänsla å ena sidan och moderskärleken -ensäåm å den andra. Men Ripa fattade med blyghet och bugande hemnes: Killa fina hand, satte sig på en gång ödmjukt och förtroligt vid hennes sida och sporde med vek röst: Minns hon, lilla fröken Rora, när hon sökte opp mig om natten, när jäg låg förtappad i skogen? -—Mins hon, när jag fick bära henne: trefjerdedels mil på mina armar, och vi mötte pappa på vägen, som kom altererandes emot oss? Allralångaste kort, för han var en baron! Och den gamle brast i tårar och bad så rörande: Kära hjertandes! Gör mig då till viljes i Herrans everldeliga namn! f Och Aurora kunde icke längre motstå bönen från detta hjerta af guld. Hon lof: vade att för barnens skull föra honom till viljes, men då skulle också Ripa löna henne på samma sätt. Han skulle äta vid deras bord och dela med dem det bröd, hvars gifvare han ju egentligen var, och barnen