Dagens Nyheter – 9 april 1869, sida 2

Hvarjehanda nyheter, Veloeipedomanien yttrar sig, bland annat, hos många individer genom idkeliga bemödanden att witza på ordet velociped. Så hördes i går en; velocipedänt undra, huruvida man på nästa konsert kunde ha hopp om att få höra något nummer för — velocipedalharpa. En annan påstod att de unga gubbarne i Lund, hos hvilka äfven spår af manien visat sig, hos vederbörande gjort hemstillan om de alltför senfärdiga pedellernas -förafskedande och deras ersättande med — velocipedeller. Men en tredje tog lofven af de båda andra; han berittade utan att stappla: Nyss mötte jag vännen Velocipeder, stödd på sin velocipedum; han åtföljdes st sin velocipedissequus, som gick velocipedentim, biirande hans velociped. Velocipedro har redan arberat så ifrigt i velocipedagogien (han äninår:nemligen bli velocipedagog), att han icke allenast blifvit fjulbent, utan äfven fått en svår velocipedialgi. En hofmästare I sin fullkomlighet. ln snillrik parisiska skref till en väninna, sow. bodde i en provins-hufyudstad, med begiiran att hon (vininnan) skulle förskaffa henne en bra hofmistare. De egenskaper, soni en sådan person borde ega, skildrade parisiskan med värma och i lifliga färger. Efter en rundlig tid besvarade vininnan på landet brefvet i följande ordalag: Min dyra viininna! Sedan mottagandet af ditt bref söker jag oaflåtligt en hotmästare, sådan som du önskar. Jag beklagar att jag icke ännu lyckats finna någon, men jag fortfar att söka, och så snart jag funnit mannen — skall jag sjelf gifta mig med honom ! För annonsörer. En köpmansfirma i Newyork lyckades för någon tid sedan att hitta på en ny annonshumbug (hvilket i vår tid just ej är så lätt). Den halfva spalt i tidningarna, som firman brukat använda, var nemligen en vacker dag lemnad alldeles blank, och längst nedi kanten stod med fin stil följande avis: Denna spalt tillhör firman A. E. Brennan, men som firmans affärer gå alldeles förträffligt, bryr den sig icke om ati annonsera. !f NGÖL å mun. En mjölnare tänkte en gång göra siglustig på bekostnad af en stackars ojke, som ansågs vara litet vriden. Hör du, Jaune, folk säger, att du är mindre vetande l tilltalade han pojken. Jag vet inte hvad jag är, svarade denne. En del vet jag, en del vet jag inte. Nå hvad vet du då? fortfor mjölnaren. Jag vet, att mjölnare alltid ha feta svin. — Och hvad vet du inte, då? — Jag vetinte hvems spannmål de-äta.