Dagens Nyheter – 9 april 1869, sida 1

-—OO nen och vädrade på vördnadsfullt afstånd från den förrädiska flaskan, men hvad han vädrade, det var verkligen — rom. Ja, kära Ripa, blanda nu sjelf till lite åt sig af det der styggelsetyget, som jag har skaffat hem, utan att förstå om det duger eller inte, och var sedan nöjd med en enda sådan der — hvad kallas det der ohyggliga? — Medhjelpare — upplyste Ripa, görande en bugning från sina civiliserade kusktider. Medhjelpare då — fortsatte Aurora leende. — Det är ju lördag i dag, Ripas vanliga medhjelparedag, och i dag har det varit tungt arbete med snöskottning på gården och dylikt. En åldring behöfver något upplifvande, men tag nu inte flera medhjel pare i qväll, när Ripa kommer in till sig i ensamheten, utan var nöjd med denna enda. — Och när man är en sådan rättskaffens, en så exemplarisk man som Ripa, hvarför ska man ge gårdsfolket anledning att skämta öfver lördagsqvällarne? Och hon såg på mekanikusken med gina stora vackra ögon, medan denne lagade till sin älsklingsdryck. Si, si, nog kan jag — kan jag — stammade Ripa förläget — berga mig med bara en medhjelpare i qväll, då jag inte sitter ensam i mitt lilla kyffe med bara min trähäst att språka med. I qväll är det annat slag, och bara jag nu fått i mig sakelstyget,