Dagens Nyheter – 9 april 1869, sida 1

it — 092 — skulle få veta, att himlen såndt dem er skatt, en oslipad ädelsten, men öfver hvars gedigna värde de skulle känna sig stolta och lyckliga, och hvarje afton skulle de innesluta deras gamle ädle vän i sina böner. Stopp, stopp lite! — afbröt Ripa strålande af fröjd öfver att hans svåra pers var lyckligt öfverstånden. — Jag har väl också min lilla ambition, gubevars. Då skulle grannarne hviska att jag åkte på snålskjuts. Nej, folk och fä för sej! — Jag kan ju få titta in ändå. som en gammal pudel och hvifta på svansen, när alla sitter och mår väl kring brasan. Och ännu : räckte. diskussionen en lång stund om. kontraktsvilkoren för den ovanliga affären. Men när Ripa slutligen, lycklig som en gud, följde sin älskling ett stycke öfver gården, under förnyade böner att ingen dödlig utom barnen skulle få enaning om arfskiftet före döden; då passerade båda en rigtig, korseld af nyfikna fruntimmersblickar, som afsköto sina salfvor bakom förskansningen :af fönsterjalusier, murgrönor och geranier. Detvar ett efterspel till amazonernas heta strid.