Dagens Nyheter – 8 april 1869, sida 2

vanför stående fru Sigurdsson, så att mitt rubb och stubb jemte 2000 anbeskrifves på henne och 1000 riksdaler på hvardera af hennes tre kära barn. Dessutom skall hon hafva min eviga tack och Guds välsignelse, och skall sonen ha odelad min stora verldsupptäckt eller min triähäst, kallad Putte snabbfot. -Hvilket allt härtmed med fallt och sundt förnuft förkunnas och till efterrättelse länder inför Sverges rikes lag och efterlefvande allmänhet. Som skedde i Stockholm, på Norra Tullportsgatan den 1:sta november anno 1837. Lars Göran Ripa. f. d. kusk, nu vedsågare, alltid mekanikusk. Fru Aurora hade under djupaste rörelse, blandad med ett lätt leende åt det originella skrifsättet, genomläst Ripas testamente, och hon var nära att flyga ifammn och kyssa den fula gubben med det vackra hjertat, han, som af försynen tycktes sänd till hennes räddning nu, när hon utan slägt och utan vänner kände sig hemfallen åt fattigdomens alla svåra pröfningar. Men Ripa hade icke vågat se på henne; han satt frånvänd och torkade sig i ögonen med sin blårutiga lärftsnäsduk, medan han oroligt gned den fria handen mot sitt ben, liksom ville ham fördela värk: derinne. Men fru Aurora sjönk på sina knän och ackade himlen med en andaktsfull suck och ett enkelt Tack, du gode Gud! —